Filmprisernas årstid är nu

Guldbaggar och Oscarsnomineringar haglar ned och Göteborgs filmfestival står i farstun. Tur att det är januari. 

22-åriga Alicia Vikander fick en guldbagge för bästa huvudroll i konkurrens med Pernilla August och Noomi Rapace. Det är stort. Särskilt som hon är värd det. I 

Till det som är vackert spelar hon mot Samuel Fröler i en svår roll. Förortstjejen Katarina bor med en gullig pojkvän och tampas med en alkolistmamma och hopplöshet.  Hon drömmer om ett annat liv, vilket för henne till ett jobb på konserthuset i Göteborg. Där blir hon en äldre dirigents älskarinna. Unga Alicia Vikander gör känsliga scener med glans. Sexscener och andra scener, där hon balanserar på vansinnets gräns med blossande kinder. Den debuterande regissören Lisa Langseth, som också skrivit manus, ska ta åt sig av äran. Birollerna fungerar också utmärkt.

Rätt lustigt ändå att Göteborgs konserthus blivit en central plats i två svenska långfilmer tätt inpå varandra. I den nyskapande Sound of Noice skapar ett gäng trummisar ny musik till vilket pris som helst. Även om det innebär brottsliga handlingar, som att leka med människokroppar och en hel stads infrastruktur.  Crescendot utspelas utanför Göteborgs Konserthus. Filmens upphovsmän gjorde tidigare  kortfilmen Music for one apartment and six drummers och vann guldbagge 2002 och var nominerade till guldpalmen i Cannes 2001. Kanske har du sett  kortfilmen?

Förföriskt i Venedig

Om du inte har varit i Venedig har du nu chansen att se stan i budgetklass. Det är bara att bänka sig framför den bioaktuella agentfilmen The Tourist, så spar du in både flyg- och gondolbiljett. Dessutom får du sällskap av en uppklädd Angela Jolie och ett gäng som jagar henne hack i häl. Förvänta dig en elegant, snäll matinéfilm i gamla dagars James Bondstil och du blir inte besviken.  Det här är rätt rulle om du känner för att softa och se lättsmält lyx .

Med megastjärnorna som Angelina Jolie och Brad Pitt och Venedigs gröna vatten är budgeten förmodligen redan i hamn för filmmakarna. Lite överraskande är det att se att filmens regissör är ingen mindre än Florian Henckel von Donnersmarck.  Häromåret, 2006, både skrev och regisserade han det smått mästerliga och spännande dramat De andras liv.  Den utspelades i Östberlin 1984 och handlar om hur en Stasi-agent övervakar en författare och hans älskarinna. Namnet, Florian Henckel von Donnersmarck, låter annars som klippt och skuret för att sprätta runt i Venedig och glassa. Men bakom det flärdfulla namnet  finns förmodligen en hårt arbetande regissör med en lång karrriär framför sig.

Aldous Snow rockar igen

Minns du den tramsiga och glada komedin Dumpad, där Peter Bretter blir fimpad av sin framgångsrika och kända flickvän Sarah Marshall? Tillintetgjord åker Peter efter Sarah till Hawaii. Där blir han vittne till hur Sarah och hennes sliskiga älskare, rockstjärnan Aldous Snow, förlustar sig. Filmen blev framgångsrik mycket tack vare bra manus och färgstarka personteckningar. Manusförfattaren Jason Segel spelade för övrigt den självömkande huvudrollen själv.

Nu kommer en fristående uppföljare, Get him to the Greek, som Jason Segel också varit med och författat. Här får vi åter möta den självupptagne Aldous Snow och hans diviga manér, alltmedan han ska transporteras från London till en stor konsertarena i Los Angeles. Det är utflippat. Stundom originellt, stundom banalt. Men som helhet underhåller filmen väl jämfört med många andra standardkomedier. I persongalleriet återfinns förutom Aldous Snow ingen karaktär från Dumpad. Dock ser vi åter Jonah Hills ansikte (Supersugen, På smällen), men denna gång spelar han inte servitören Matthew från Dumpad, utan  i stället den stackars skivbolagsanställde som ska släpa med sig Snow till konserten i USA. Blir det en tredje uppföljare tro?