31 oktober 2010

Cornelis lever!

För ett antal år sedan på allahelgona 2003 hände något märkligt. Jag råkar bo mellan Cornelis staty och grav på Södermalm i Stockholm. På morgonen fick jag ett mejl av en god vän. I ämnesraden stod "Cornelis lever". Min vän skulle guida ett holländskt filmteam på Söder som höll på att göra en dokumentär om Cornelis.

Några timmar senare strosade jag över kyrkogården. Alla gravar var pyntade med blommor och ljus. På Cornelis grav fanns blommor.  Bredvid stod en burk starköl. Morgonen därpå råkade jag gå förbi igen. Ölburken stod kvar. Uppdrucken! När jag kom hem mejlade jag min vän och bad honom hälsa filmteamet att Cornelis verkligen lever. När jag nu googlar efter dokumentären hittar jag en holländsk film från våren 2004 med namnet Cornelis Vreswijk leeft!

Om inte annat lever musiken, vilket är en stor tröst. Spelfilmen gör nytta och blåser liv i visorna igen, till glädje för oss som lyssnat förr, och för ungdomar som får chansen att upptäcka hans musik och kvickhet för första gången. Filmen funkar fint. Fattas bara när det är musiken som bär filmen och handlingen framåt. Vi får följa Cornelis liv kronologiskt, hans familjebildning, hans framgångar, hans snedsprång. Fester, finka, fyllor, flickor. Han var en rubrikernas man som gjorde jobbet åt manusförfattarna. Den norska huvudrollsinnehavaren Hans-Erik Dyvik-Husby debuterar på filmduken och är som klippt och skuren för rollen. Frågan är bara vem han ska matchas mot som dubbelgångare nästa gång? 
  
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar